En riktigt väldesignad bärbar spelkonsol för yngre barn.

Inför julen släppte Nintendo en budgetversion av bärbara 3DS.
Men trots att konsolen saknar 3D-skärm och har förenklade funktioner så känns den inte som en budgetkonsol.
Smarta designlösningar och ett slagtåligt yttre gör den till en perfekt bärbar konsol för juniorspelaren.

Det blev lite rabalder när Nintendo släppte sin 3DS i början av 2011. Nintendos bärbara konsoler har alltid haft en stor publik bland de yngsta spelarna, men alldeles innan lanseringen meddelade Nintendo att konsolens 3D-skärm kunde vara skadlig för barn under sju år.
3D-funktionen gick naturligtvis att stänga av via föräldralås, men man kan anta att den ”skadliga” skärmen avskräckte en och annan förälder.
Nu kommer svaret på alla juniorspelares böner. Nintendo 2DS är en omdesignad 3DS med en vanlig övre skärm, istället för 3D-variant. Formfaktorn är också förändrad. Istället för den klassiska hopvikbara designen är 2DS utformad som en platta, med två skärmar (som egentligen är en enda stor skärm under chassit).
På så vis är konsolen inte riktigt lika smidig att bära med sig, men den nya designen har andra fördelar. Hela knapplayouten är flyttad mer mot mitten på plattan, vilket ger ett mycket skönare grepp. Dessutom är axelknapparna rundade och rejält tilltagna, för att ytterligare öka komforten. Både jag och min sexåring nickar gillande. Jag märker klart hur sonen drar fördel av den förbättrade balansen och greppkänslan. Plötsligt klarar han sladdsvängarna i ”Mario Kart” hur lätt som helst. Bra jobbat Nintendo!
Hur är det att spela utan konsolens trumfkort, 3D-skärmen? Jo tack, bara fint. Förutom i några spel där effekten utnyttjas maximalt (till exempel i ”Super Mario 3D Land”) så tänker man inte så mycket på det. Jag brukar till exempel ofta slå av 3D-effekten mellan varven för att vila ögonen, så det känns inte som någon stor uppoffring.
Däremot märks skillnad i de inbyggda högtalarna, eller snarare högtalaren, som spelar upp lite klenare monoljud.
Det som slår mig, gång på gång, är att 2DS, trots billigare komponenter, inte känns som en budgetkonsol. Den må se ut att vara designad av Fischer & Price, men den ser ut att kunna ta lika mycket stryk som en av deras leksaker.
Min enda egentliga invändning är kameran, som är av ytterst tveksam kvalitét. Konstigt nog tar den 3D-bilder, trots att du inte kan se effekten på skärmen.
Nintendo 2DS är, kort och gott, en riktigt väldesignad konsol för barn. Och jag skulle själv, gott och väl, nöja mig med en, om jag inte redan hade min älskade 3DS XL. Den är faktiskt så bra. Och för 1200 kronor får man en toppenkonsol med ett riktigt stort spelbibliotek (av både 3DS-, DS-, och nedladdningsbara spel). Jag gissar att det här blir perfekt för juniorspelare som vill ta steget från enkla iPad-spel till Mario, Pokémon, Zelda och Donkey Kongs värld.

Jens Höglin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s