Sonic Boom: Rise of Lyric – ett plågsamt halvfärdigt hafsverk

Sonic the Hedgehog har haft problem sedan han kastades in i den tredje dimensionen.
Nu känns det som att SEGA gör ett sista försök att ”hotta” upp den gamle plattformsikonen.
Sonic Boom är utvecklat av västerländska spelmakare och släpps samtidigt som en animerad tv-serie får premiär.
Frågan är, fungerar det?

En gång i tiden var Super Mario och Sonic the Hedgehog bittra plattformsrivaler. De delade världen, precis som The Beatles och Rolling Stones, Blur och Oasis eller Elvis och Tommy Steel. Var du en SEGA-spelare höll du på Sonic och var du Nintendo-fan var Mario nummer ett. Några gråzoner fanns inte.

Vissa hävdar att Mario blev omsprungen flera gånger om under 16 bitars-eran, men när det blev dags att ta steget in i 3D-världen, med Super Mario 64 och Sonic Adventure (till Dreamcast) så blev skillnaden den omvända. Sonic lyckades inte alls hålla jämna steg med Nintendos mästerliga klassiker, och så har det fortsatt sedan dess. SEGA har aldrig lyckats komma ikapp utan har irrat bort sig i en räcka halvdana plattformsspel.

Fjolårsspelet Sonic Lost World var i och för sig helt okej, men blev aldrig någon storsäljare. Utvecklarna Sonic Team sa sig vara färdiga med den blå igelkotten för gott. Om det är sant återstår att se.

sonic_boom_sonic-walking

I år är det därför den västerländska utvecklaren Big Red Button som står bakom Sonic Boom: Rise of Lyric. I samband med spelsläppet lanseras också en animerad tv-serie på Cartoon Network, för att ge ytterligare kraft åt Sonics pånyttfödelse.

Big Red Button har tidigare arbetat med konverteringar av det utmärkta Sly Raccoon-spelet till Ps Vita, vilket gör att förväntningarna är relativt höga. Tyvärr grusas förhoppningarna om en triumf för Sonic ganska snabbt.

Spelet känns nämligen inte färdigt.

Sonic Boom: Rise of Lyric är en uppvisning i taskigt grafiskt flyt och hackar i tid och otid. Kontrollerna känns yxiga och jag har flera gånger varit med om att spelet hänger sig så jag tvingas göra omstart av konsolen. Dessutom finns det gott om grafiska glitchar, där figurer fastnar eller blir hängande i tomma luften.

ScreenShot0075_1401481131

Dessutom är själva spelupplägget inte särskilt roligt. Du spenderar en stor del av tiden med att fightas, utan finess. Och när du inte gör det springer du längs banor, som känns som självspelande pianon, eller plattformshoppar och löser simpla pussel i 2D-vy.

Du byter karaktär mellan Sonic, Knuckles, Amy och Tails, som har aningen olika egenskaper, men skillnaderna är ganska små och ger ingen egentlig variation. Saken blir inte bättre av att vi hela tiden matas med irriterande tråkiga oneliners från de fyra huvudpersonerna. Jag frestas hela tiden att stänga av ljudet på tv:n.

Listan på tillkortakommanden kan göras lång, men det skulle kännas som att sparka på någon som ligger ner att ta upp fler fel.

De enda ljusglimtarna är att de olika världarna är väl tilltagna, men det kanske också är en del av problemet med Sonic Boom. Man har inte lyckats fylla dem med vettigt innehåll.

ScreenShot0152_1401481137

Nä, även om Sonic Teams 3D-spel inte har varit några klockrena plattformshits så är de så mycket bättre än Rise of Lyrik. Om du suktar efter SEGAs igelkott så är Lost Worlds ett så oändligt mycket bättre val, om du inte redan spelat det.Sonic and All-Stars Racing är ett annat bra alternativ.

Det här är tyvärr ett riktigt bottennapp, som inte ens de mest förhärdade SEGA-fansen kan älska.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s