Recension: Kirby and the Rainbow Paintbrush – snyggt, roligt och charmigt

Det är ungefär ett år sedan vi senast fick träffa på Nintendo och HAL:s rosa charmtroll Kirby i fjolårs-hiten Kirby Triple Deluxe. Nu är han tillbaka och i stil med spel som Kirbys Epic Yarn och Yoshi’s New Island så bjuder man på en riktigt skön grafisk twist.

Här handlar det inte om garnfigurer eller pastelkrite-look. Här ser hela spelvärlden och alla karaktärer ut at vara knådade i härligt krämig modellera och resultatet är otroligt charmigt. Min tvååring struttar förbi teven och fryser fast med ett riktigt brett leende vid åsynen av den färgglada lervärlden.

Effekten är riktigt cool och Nintendo har till och med skruvat ner antalet bilder i sekunden för att ge känslan av stop motion-animation.

KirbyPaintbrush

Handlingen, eller snarare bristen på den, är snabbt förklarad. En skurk stjäl all världens färger och Kirby ska ställa allt till rätta med hjälp av en magisk pensel. Mer än så behöver vi inte veta och mer handling än så behövs inte för att sparka igång skojet.

Precis som i Nintendo DS-spelet Kirby Power Paintbrush, från 2005, så styr du Kirby med hjälp av pekpennan på touch-skärmen. Duttar du på honom så sätter han fart och sen styr du riktningen genom att måla regnbågsfärgade streck över skärmen.

Till en början känns spelet som en promenad i parken, men ungefär halvvägs in i spelet börjar det bli riktigt trixigt. Att plattformshoppa genom att blixtsnabbt rita banor i luften är en riktig utmaning och några av bossfajterna kräver verkligen att du håller tungan rätt i munnen.

Att min tvååring trollbinds av spelet känns ganska talande, för visst är det så att det här spelet har siktet inställt på de yngsta spelarna. Kanske inte tvååringar (och jag låter inte minstingen spela än), men väl spelarna runt fem till sju år. Den ganska knappa speltiden (efter ca fem timmar rullar eftertexterna, vilket kan skifta beroende på hur noga man är att samla alla skattkistor) visar också att utmaningen är tänkt att inte vara övermäktig för juniorspelarna. Detsamma gäller möjligheten att hoppa till nästa bana om du inte klarar ett svårt parti.

kirby-and-the-rainbow-paintbrush-14

Därmed inte sagt att seniorerna bör hålla sig ifrån spelet. Jag fullkomligt älskar den färgglada presentationen och trivs med att rulla fram längs de regnbågsfärgade ”penselstrecken”.

Däremot har jag lite svårt för upplägget med att enbart styra via pekskärmen. Jag kommer på mig själv med att helt ignorera tv-skärmen eftersom jag helt måste fokusera på Gamepadens skärm för att styra min lilla rosa lerboll. Om man spelar som två spelare däremot så styr din medhjälpare Waddle Dee på ett mer klassiskt sätt med Wii-mote á la de mer klassiska plattformsspelen och då kommer den stora skärmen till användning. Som ensamspelare kan man däremot känna att spelet kanske skulle ha gjort sig bättre på en 3DS, även om grafiken då inte skulle ha varit lika tjusig.

kirby-and-the-rainbow-curse

Att kontrollerna är förhållandevis simpla gör också att vissa moment har en tendens att bli lite tjatiga för en äldre spelare.

Men även om jag har lite gnälliga synpunkter så är det här ett riktigt trevligt, och framförallt väldigt mysigt, plattformsspel med roliga idéer och snygg design. Det kanske inte lirar i Nintendos högsta division, men det har definitivt en solklar plats i Nintendosamlingen på grund av charm och en härlig ”glimten i ögat”-känsla. Och är man i rätt ålder är det säkerligen ett spel som kommer att sätta unga spelares hjärtan i brand.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s