Splatoon – en nyskapande och färgstark blivande klassiker för alla åldrar

Det hör inte direkt till vanligheterna att Nintendo introducerar nya figurer.
Och det hör inte heller till vanligheterna att man kastar sig in i shooter-genren.
Men när man gör det så gör man det naturligtvis på Nintendos vis – med en stor dos av innovationer och massor av spelglädje.

Det kändes som att hela världen hajade till när Nintendo premiärvisade Splatoon under E3-mässan 2014. En tredjepersonsskjutare skapad för multiplayerspel online och inte en klassisk Nintendokaraktär i sikte. Istället fick vi stifta en första bekantskap med Inklings, en slags bläckfiskvarelser som kunde anta mänsklig form och vars främsta nöje var att ställa upp i gängkrig där man skjuter färg på varandra. Filmklippen och spelsekvenserna från spelet startade en hype som kulminerar fredagen den 29 maj, då spelet släpps i butik.

Splatoon kan egentligen sägas vara två spel. Det ena är onlinespelet, där spelare världen över drabbar samman i Turf Wars eller rankade strider. Det andra är spelets storyläge, där din Inkling jagar en slags elektriska fiskar som används till att lysa upp bläckfiskvarelsernas, synnerligen Japan-inspirerade, hemstad.

I storyläget spelar du igenom banor där du kämpar mot Octolings och belönas med en ny Zap-fisk i slutet av varje nivå. Dessa används sedan för att låsa upp varje nivås Boss-kittel (banor och bossar nås via stora tekannor). När bossen är avklarad låser du upp passagen till nästa värld.

Splatoon boss

I det här läget känns spelet ungefär som ett Super Mario Galaxy med vapen (om än ganska familjevänliga sådana). Du tvingas tackla olika fiender och plattforms-element på sedvanligt Nintendo-vis och samtidigt lär du dig grunderna och de olika funktionerna i spelet, naturligtvis med siktet ställt på onlineläget.

Din Inkling kan inte bara skjuta bläck, hen kan också simma i det för att ta sig fram snabbare eller gömma sig för fiender. Vi får också stifta bekantskap med hela den skruvade vapenarsenalen under äventyrets gång, vilket är ett stort nöje.

Spelandet är omväxlande och blandar inslag av plattformshoppande och klurigt pusslande, men även den typ av arenabaserade eld-, förlåt, färgstrider som utgör onlineläget. Vi får också ta itu med riktigt härliga bossfajter, som för tankarna till både Mario- och Zelda-serierna.

Hade spelet enbart bestått av enspelarläget så hade man blivit lite besviken. Inte på grund utav att det är dåligt, tvärtom, utan för att det är kort. Efter ungefär fem timmar står jag inför den rejält kniviga slutbossen och kan inte annat än längta efter mer.

Då är det tur att spelets egentliga huvudnummer är onlineläget.

splatoon4

Onlineläget är uppdelat i två sektioner: vanliga strider och rankade strider. Den förstnämnda varianten är så kallade Turf Wars, där två lag, om fyra spelare vardera, ska måla så mycket av arenan som möjligt innan speltiden är slut. Trots att det går ut på att måla omgivningarna i sin färg så utesluter det inte att du kan peppra dina motståndare och tvinga dem att börja om från arenans startpunkt. Det ger inga direkta poäng, men sätter käpparna i hjulen för motståndarna.

Såväl vapenarsenalen som banorna är gjorda för att vara balanserade och rättvisa. Även om man ofta känner att ett visst vapen verkar bättre än det man har själv, för tillfället, så märker man vid ett byte att det speciella vapnet är sårbart för attacker från ett annat. Överlag känns spelet väldigt välbalanserat, vilket gör att du sällan kan skylla på utrustningen, det är dina skills det hänger på, punkt slut. Samtidigt så är spelet enkelt att plocka upp och börja spela.

Kontrollerna känns otroligt välgjord. Du använder en knapp för att bli bläckfisk och simma i bläck (det går även att simma uppför väggar), en vardera för att skjuta ditt primära eller sekundära vapen och spakarna för att styra och rotera kameran. Dessutom används Gamepadens gyro för att finjustera siktet och vända blicken åt olika håll.

Splatoon1

Gyrokontrollerna känns ovana till en början, men känns helt oumbärliga efter bara någon timme. Det är så här man drömde om att rörelsekänsliga kontroller skulle fungera under Wii-eran – helt klockrent!

Spelet bjuder också på närmast oändliga möjligheter att skräddarsy din spelares utrustning. Vapenarsenalen ganska statisk, men byggs ut allteftersom du tjänar pengar, eller klarar uppdrag i enspelarläget (det ger ritningar till vapenaffärens ägare).

Här spelare också Inklingarnas streetmode-inspirerade kläder en roll, förutom att se vansinnigt coola ut. Varje plagg ger dig olika uppgraderingar av egenskaper och det finns i det närmaste oändliga möjligheter att skapa den optimala karaktären för din spel- och klädstil.

Spelet bjuder också på ett läge där två spelare kan göra upp med varandra i en arena. Då gäller det att skjuta sönder flest ballonger innan tiden tar slut. Som en utjämnande funktion så är vissa ballonger värda dubbla poäng, så den som halkar efter har möjlighet att komma ikapp. Tvåspelarläget är däremot den minst upphetsande varianten av spelet. Dels på grund av att arenorna är för stora för två kombattanter, dels för att den som har Gamepaden har en fördel i att kontrollen är mycket snabbare och smidigare att hantera. Även här har man tänkt på det, då man kan skifta kontroller men använda samma karaktärer.

Splatoon5

Splatoon bjuder på en otroligt skön karaktärsdesign och väldesignade banor. Måhända har spelet inte riktigt samma polish som Super Mario 3D World eller Mario Kart 8, men det vägs upp av figurernas störtsköna attityd och de härliga färgeffekterna. Jag gillar också att tjejerna och killarna är lika tuffa och förvånas över att min son väljer tjej-inklingen, för att hon har coolare hår, så här finns en skön genus-bonus, upplever jag.

I mitt tycke är Splatoon en fantastisk spelupplevelse. Det är en klar utmanare till Mario Kart 8 och Super Smash Bros som multiplayerspel och jag skulle nog säga att det här är den bästa nya spelserien sedan Metroid Prime. Visst, det finns ganska få banor i dagsläget, men Nintendo har redan lovat mer av det mesta i gratisuppdateringar och jag är långt ifrån trött på banorna som ingår efter närmare tre veckors idogt spelande. Banorna är så pass välbalanserade att man inte tänker på dem. Det är de fartfyllda striderna som är i fokus och jag lovar att den ena matchen inte är den andra lik.

Splatoon boss 2

Vissa förhandsartiklar har klagat på bristen på voice chat, men jag tycker att det är bra att man inte lagt in den. Det här är ett spel för alla åldrar (från 7 år) och med tanke på att tongångarna online kan vara ganska hätska så tycker jag Nintendo valt rätt. Måhända kunde spelets kortkommando-kommentarer varit fler, men för min smak fungerar det fint.

Jag och min son är fullständigt förälskade i Splatoon, både i single- och multiplayer. Hela idén känns som ett fräscht grepp i en genre jag annars inte har mycket till övers för. Dessutom känns Inklingarna som att de har potential att bli fan-favoriter hos en helt ny generation Nintendo-fans. Jag tycker att Splatoon har alla chanser att bli en klassiker och skulle inte bli förvånad om Inklingarna, inom en snar framtid, skulle kunna utmana Mario eller Pokémon i popularitet. Nintendo är verkligen något stort på spåren. Och med kommande uppdateringar och innehåll lär det bara bli bättre och bättre. Var det någon som sa att Zelda är försenat till nästa år? Just nu bryr jag mig inte om det.

Annonser

Art Academy: Atelier släpps till Wii U i juni

Den 26 juni är det dags att släppa lös konstnären i dig. Då släpps Art Academy: Atelier till Wii U. Programmet låter dig använda din Wii U Gamepad som ritplata för att måla digitala konstverk på din tv. Med programmet följer 30 lektioner, där du lär dig olika målar- och teckningstekniker av din mentor Vince (kan han möjligtvis vara släkt med Vincent van Gogh?). Via ett SD-kort kan du importera eller exportera dina mästerverk.

Lektionerna ska vara utformade så att vem som helst ska kunna hänga med och utvecklas. Pekplattan fungerar också som palett och rityta, som är läta att jobba med. Och självklart kan du zooma in för att få till detaljerna i dina bilder. När du är klar med dina bilder kan du visa upp dem på Miiverse.

art-academy-atelier-06-600x337

Splatoon blir en stor succé – om man får tro min sons reaktioner

Jag är i full färd med att testa Splatoon just nu.
Och redan på ett tidigt stadium vågar jag sätta en hundralapp på att det här kan bli en riktig succé.
Jag har nämligen sällan sett min åttaårige son så exalterad över ett spel förut.

Vi har väldigt roligt hemma hos oss just nu. Anledningen är att jag är i full färd med att hårdtesta Nintendos kommande färg-shooter (i brist på bättre beskrivning). Jag varken får eller vill ge någon slags omdöme innan jag testat spelet fullt ut, men kan redan nosa mig till en potentiell braksuccé.

Anledningen är att min son, äldsta Mariobrorsan, har fått vara med och testa spelet. Han var med redan då jag testade den nedladdningsbara demon under de internationella onlinetesterna och fastnade redan då på ett sätt jag inte sett tidigare. Även om han älskar Nintendos spel så har kolossen Minecraft varit ohotad nummer ett vad gäller spel hemma hos oss (till Nintendofarsans förtret :-)). Men Splatoon var verkligen kärlek vid första ögonkastet, och särskilt spelets onlineläge.

För honom är det nog lite som att få spela såna där ”häftiga” vuxenspel, som han hört talas om och inte får spela. Såna där man skjuter och det är spännande. Splatoon är just ett sånt spel, fast ändå inte. Här skjuter man färg på varandra, ingen dör och det är inte heller fokus i spelet. Fokuset är att täcka så mycket av spelplanen som möjligt med färg, men är likafullt en skön och barnvänlig adrenalinrush.

En annan skön detalj är att han helst väljer Splatoon-girl som spelbar karaktär, för att hon är så cool och ”har häftigare hår än killen”. Det är kanske inte det vanligaste valet för åttaåriga killar och ett bevis på att konceptets framtoning är ganska unik.

Jag är beredd att satsa en hundralapp på att Splatoon har alla chanser att bli en riktig braksuccé. De små bläckfisk-humanoiderna har så mycket charm och attityd att de har alla chanser att bli en franchise av Mario-storlek bland de yngre spelarna. Sanna mina ord.

Yoshi’s Woolly World släpps i juni

Svenska Nintendodistributören Bergsala meddelar att hett efterlängtade Yoshi’s Woolly World kommer att släppas till Wii U den 26 juni.

Precis som Kirby-spelet Kirby’s Epic Yarn, som släpptes till Wii 2011 (i Europa), så ser spelvärlden och karaktärerna ut att vara gjorda i tyg och garn. Och därför känns det naturligtvis passande att spelet utspelar sig på Craft Island (fritt översatt Handarbetsön), som befolkas av Yoshi’s i regnbågens alla färger och mönster. Paradiset får dock besök av den ondskefulle Kamel, som kidnappar och förhäxar öns innevånare. En grön och välbekant Yoshi lyckas däremot fly, fast besluten om att återställa allt till det vanliga.

Räkna med underskön och mysig grafik, som passar alla åldrar. Här spelar man utan tidspress och för de allra yngsta finns en ”mellow mode”, där du spelar med en bevingad Yoshi som gör spelet lättare. Man kommer också att kunna spela med en kompis eller förälder i spelets co op-läge.

Utifrån det vi sett av spelet så ser det ut att finnas mängder av hemligheter och Yoshi’s i 50 olika färger och mönster att leta efter.

Den 26 juni släpps även matchande Amiibos av garn, som ser urtjusiga ut. De släpps i grönt, rosa och ljusblå och om du använder figurerna i spelet så kan du spela med två Yoshis. Spelet släpps också i en specialutgåva med spelet och en grön Yoshi-amiibo.

Här kan du se den senaste trailern för spelet, där vi får se de fina Amiibo-figurerna:

Recension: Vansinnigt spännande strategisk action i Code Name S.T.E.A.M.

Det är alltid lite extra spännande när Nintendo släpper spel med helt nya karaktärer. Och den här månaden ser två nya spelserier dagens ljus. Lite senare i maj släpps hett efterlängtade pantball-skjutaren Splatoon men först är det dags för strategispelet Code Name S.T.E.A.M., utvecklat av Fire Emblem- och Advance Wars-skaparna Intelligent Systems.

Som gammal serietidningsfantast känner man sig hemma redan i förtexterna. I inledning får vi se en ung grabb läsa en serietidning, som plötsligt får liv framför våra ögon. Vi förs med fantasins hjälp till det brittiska imperiet i den viktorianska eran, men i en alternativ tidslinje där högteknologiska maskiner drivs av ånga. Soldater förbereder sig för ett av drottningens framträdande då Jorden plötsligt invaderas av aliens, som tar sikte på rikets dam. Bara att kavla upp ärmarna och ge sig ut i fält, för att rädda planeten.

codename_steam-620x400

Du dras snart in i ett större sammanhang där den amerikanske presidenten Abraham Lincoln är livs levande och dessutom ledare för en slags underrättelseorganisation, vars syfte är att skydda världen mot just utomjordiska invasioner.

Och som om inte Abraham Lincoln vore udda nog så utökas snart teamet av valda delar av karaktärsgalleriet från litterära klassiker som Mark Twains Tom Sawyer och figurer från Trollkarlen från Oz.

Precis som andra Intelligent Systems-spel så handlar det om turordningsbaserad strategi. Här har man däremot inte den där brädspelskänslan utan visar upp stridigheterna ur tredjepersonsvy, vilket gör att du inte har strategisk överblick över händelsernas centrum. Det här gör att dina karaktärer blir dina ögon och öron, för att undvika bakhåll och fällor.

codename_steam

Och för att ytterligare krydda den här cocktailen så drivs dina soldaters rustningar av ånga. Mängden ånga styr hur många förflyttningar eller anfall du kan göra. Och när den tar slut så måste du invänta nästa runda, ibland helt oskyddad.

Det finns dock en möjlighet att spara ånga och avsluta rundan. Då kan du göra en försvarsattack om en fiende skulle dyka upp i ditt synfält. Det gäller alltså att hela tiden välja rätt taktik – satsa allt på en riktig frontalattack, eller ligga lågt och invänta en eventuell fiende.

Att hela tiden göra dessa avvägningar skapar en tät och spännande stämning som jag fastnar fullkomligt i.

Och när det intrikata strategiupplägget toppas med riktigt snygg serietidningsgrafik, á la Jack Kirbys gamla serier, och corny b-filmsstory, ja då blir jag helt såld.

code-name-steam-1

Code Name S.T.E.A.M. är ingen lättuggad historia. Jag tvingas ofta starta om uppdragen för att jag valt helt fel strategi, men det är också det som gör spelet till en riktig nagelbitare. Risken är at yngre spelare tappar sugen på grund av det kniviga motståndet, eller så blir de liksom jag väldigt taggade. Man ska dock ha klart för sig att det handlar om en rejäl utmaning.

Jag tycker absolut att Intelligent Systems har ”gjort det igen”. Code Name S.T.E.A.M. är ett originellt, roligt och framför allt väldigt spännande spel. De visar återigen att de är mästare på att skapa suveräna plattformsspel, men bjuder samtidigt på en förnyelse med den originella och humoristiska inramningen.

codename-steam-2

Det finns bara en liten anmärkning och det är att fiendens rundor tar väldigt lång tid. Det ska tydligen vara fixat till releasen, även om jag inte lyckats få ner uppdateringen på grund av något mystiskt fel.

Hursomhelst så är Code Name S.T.E.A.M. en riktigt övertygande debut för den här nya spelserien och jag rekommenderar fans av Fire Emblem och Advance Wars att ta en närmare titt på den här pärlan.