Mysryslig mix av action och problemlösning

15-GAMES-LuigisMansion2

Nintendo har utlyst att 2013 är Mariobrodern Luigis år. Och för att fira detta gör ”Luigi’s Mansion” comeback med en andra del.

Precis som, den lite bortglömda, föregångaren så handlar det om en härlig mysrysare (som inte är särskilt skrämmande) för alla åldrar – och kanske främst de yngsta.
Professor Elvin Gadd (släkt med Eric?) kallar in underhållande lättskrämde Luigi för att fånga in spöken som löper amok i hemsökta hus. Och i sann Ghostbusters-anda så fångar han dem med ett dammsugarliknande vapen – Poltergust 5000.
”Luigis Mansion 2” bjuder på en mysig mix av action och problemlösning, och som tur är så är det inte lika snabbt avklarat som föregångaren. Det mesta osar av klassisk Nintendo-klass, med smart bandesign, underbara animationer och lysande ljudsättning.
Nytt är också möjligheten att jaga spöken med en kompis, även om co op-läget kunde ha varit mer raffinerat.
Den enda tveksamheten i spelet är avsaknaden av sparpunkter under banorna, vilket skapar frustration om du förlorar mot exempelvis en boss. Annars är det här en riktig höjdare som bjuder på sköna pusselnötter, barnvänlig action och massor av humor.

Jens Höglin

Annonser

Som ett barnvänligt GTA på rätt sida lagen

lego-city-undercover-wii-u-screenshot-2

Jag har själv ofta tänkt tanken att det vore fantastiskt kul med ett barnvänligt ”Grand Theft Auto”, fritt från grovt våld och osminkad kriminalitet. Frihetskänslan av att köra runt i en öppen stad, fylld av uppdrag, sidouppdrag och hemligheter är ju fortfarande oslagbar.
Nu har uppenbarligen Telltale Games – skaparna av de populära Legospelen – tänkt samma tanke.
För Wii U-exklusiva ”Lego City Undercover” är precis den ”GTA”-klon man väntat på, fast paketerad i Legokostym och kryddad med den sköna humorn vi sett i tidigare klossbaserade spel.

Här agerar man däremot inte som kriminell utan som Chase Mc Cain, en kloss-polis som återvänder till hemstaden Lego City för att återigen sätta mästerskurken Rex Fury bakom lås och bom.
Spelet är fyllt till bristningsgränsen av referenshumor och passningar till filmer som ”Dirty Harry”, ”Nyckeln till frihet” och en lång rad tv-deckare – vilket kanske går de yngsta förbi men är till stort nöje för oss föräldrar.
Och precis som i förlagan ”GTA” så handlar det om att utföra en mängd olika uppdrag, där det ofta handlar om att köra bil, hoppa mellan plattformar och fajtas på barnvänligt vis.
Dessutom utnyttjas den skärmförsedda handkontrollen på ett unikt sätt. Den är din smartphone med pekskärm, som låter dig kommunicera med kollegor eller använda den som avlyssningsapparat.
”Lego City Undercover” är, kort och gott, ett mästerverk för de yngsta spelarna, men det är också riktigt kul för veteraner. Det är snyggt, precis lagom svårt och bjuder på stor bredd. Och när det dessutom är serverat med en rejäl dos stilsäker humor och fingertoppskänsla så är det bara att lyfta på hatten.
Och för fantasterna finns också en speciell Legobyggsats i butik, som låter dig föra över bilarna (och ett antal specialuppdrag) i setet med hjälp av en medföljande kod.
För Wii U-spelare, som väntat på en riktig topptitel, så är det här svaret på alla böner.
Det finns bara en svag punkt och det är de sega laddningstiderna som du får utstå i tid och otid.
Faktum är att jag tror att ”Lego City Undercover” är murbräckan som kan få Wii U:s popularitet att ta ett rejält steg framåt. Det här är nämligen ett spel som varenda Legofan kommer att vilja spela – även om det innebär att man måste investera i en ny konsol.

Jens Höglin

En pärla för fans av japanska rollspel

monster-hunter-3-ultimate_2012_11-19-12_001

”Monster Hunter”-serien har länge varit en storsäljare i Japan, främst på de bärbara formaten. Men nu lanseras den senaste versionen stort för såväl Wii U som bärbara 3DS – naturligtvis med stöd för spel (för flera spelare) och byte av sparfiler mellan formaten.

Spelet är ett urtypiskt japanskt rollspel, som går ut på att jaga monster och naturtillgångar för att utveckla din karaktärs färdigheter och utrustning. Det finns en vag story om ett stort monster som hotar en fiskarby, men den känns mest som en ursäkt för att kicka igång spelandet.
I ljuvligt färgstarka fantasivärldar kryssar du runt i ren samlaryra för att hitta resurser åt din figur. Spelandet är relativt fritt från pekpinnar och styrs av ren lust att utforska.
I motsats till många moderna titlar så hålls du inte i handen genom spelet, vilket gör att man kan tappa kursen emellanåt. Men det här är inte ett spel för dem som gillar hårt regisserade äventyr, utan en liten pärla för de som älskar att bygga karaktärer.
Jag har lite svårt för de klumpiga kontrollerna, men förutom den skönhetsfläcken så är ”Monster Hunter Ulimate 3” definitivt värt en titt för alla fans av klassiska japanska rollspel.

Jens Höglin

Snålt tilltagen låtsamling i ”Sing Party”

WiiU_Sing_1_imgeL03_E3

Varje konsol med självaktning ska ha ett eget karaokespel, eller hur? Och nu släpps ”Sing Party” till Wii U och lovar liva upp vardagsrumsfesten med en drös låtar och finesser för Wii U:s skärmförsedda gamepad.

En av de roligare finesserna är att spelaren kan läsa texter på handkontrollens skärm, och därmed kunna vända sig mot publiken i soffan – en ingrediens som gör att spelandet känns mer socialt.
”Sing Party” är också väldigt duktigt på att känna av att man sjunger rätt toner, och gör det dessutom utan irriterande fördröjning, vilket höjer spelet över andra i genren.
Däremot känns 50 låtar i snålaste laget, då vi numera är vana större samlingar i till exempel ”Rock Band”. Och i dagsläget finns ingen butik för att köpa fler låtar (men det ska tydligen komma).
Därför känns låtvalet lite väl tamt och jag lyckas bara hitta cirka tio låtar jag gillar. Det saknar dessutom helt rock och hårdrocklåtar. ”Sing Party” behöver desperat en låtbutik, och det nu. Får den det så kan det lätt få ytterligare en betygspinne av mig.

Jens Höglin

Missar poängen med pekplatteskärmen

Scribblenauts-Unlimited-pic-5

5th Cells ordvrängarspel ”Scribblenauts” är tillbaka och den här gången på Wii U och dess pekplatteskärm.
Precis som tidigare löser du klurigheter genom att frammana föremål genom att skriva ord på skärmen.

Och till skillnad från tidigare binds det ihop av en story och en väl tilltagen spelvärld. Att skriva orden ”gigantisk gris med stora vingar” och plötsligt se den flaxa fram över skärmen är en häftig aha-upplevelse.
Tyvärr begränsar ordboken och bristen på finess i pusslen det hela en aning, men visst är det en härlig och färgglad lekstuga vi bjuds på.
Däremot tycker jag man missar poängen med pekplatteskärmen en aning, eftersom man hela tiden ser samma sak på handkontrollen som på teven. Om man vill spara på elräkningen kan man helt sonika slå av den stora skärmen och bara spela på den lilla.
Men trots bristerna så är ”Scribblenauts” kul att leka och experimentera med. Synd bara att det inte översatts till svenska. Jag tror den unga spelpubliken skulle älska det, men att leta svåra ord på engelska kan bli lite för svårt för den målgruppen.

Jens Höglin

Ett lyckorus som varar genom fem nivåer

GunmanCliveScreen3

Grafiken ser ut som en blandning mellan pennteckningar och gulnade 1800-talfoton.
Spelupplägget och musiken är en klockren flirt med 1980-talsklassiker som ”Mega Man”, ”Bionic Commando” och ”Super Mario Bros”.
Vi har testat 3DS-spelet ”Gunman Clive” utvecklat av två svenska bröder med klar fingertoppskänsla för retrospel.

Svenskutvecklade ”Gunman Clive” har redan gjort väsen av sig på iOS- och Android-telefoner (och till pc och mac). Det har kanske inte blivit någon storsäljare än, men kommentarsfälten strömmar över av lovord från fans som tagit spelet till sitt hjärta.
Det hade flugit under vår radar tills det dök upp i Nintendos e-shop för 3DS-spel i julhelgen.
Det är inte bara det retrodoftande kuta och skjuta-upplägget som andas 1980-tal. Nej, det här är en indietitel som snickrats ihop av en ensam spelutvecklare (med musik av hans bror), precis som Atari-erans spelstjärnor.
Nu är Bertil Hörberg ingen nybörjare. Han fanns till exempel med i teamen bakom rosade ”Bionic Commando Re-armed” och även då handlade det om ett hommage till gårdagens skjutglada spelhjältar.
Den enda ursäkten som behövs för att sparka igång den här actionfesten är att ett gäng busar kidnappar borgmästarens dotter (alternativt Clive, för i 3DS-versionen kan man även spela som dottern, som då blir spelets hjältinna).
Sen vankas det skjutande, plattformshoppande, power-ups och riktigt kniviga bossar. Den solklara inspirationen kommer från Capcoms klassiker ”Mega Man”, men vi hittar även paralleller till ”Super Mario Bros”, ”Bionic Commando”, ”Ghosts ’n’ Goblins” och ”Gunsmoke”.
Och för oss som var med då ovanstående klassiker var bäst i klassen så sitter fånleendet som en smäck. Det här är spelglädje i sin allra enklaste och renaste form – helt utan krusiduller, men med grymma kontroller och fingertoppskänsla.
Förutom att bandesign och annat är i toppklass så bjuder spelet på en underbar visuell upplevelse som korsar gulnade 1800-talsfoton med en tecknad känsla som för tankarna till musikvideon ”Take on Me” med A-ha. Och på 3D-skärmen ser spelet ännu häftigare ut än i tidigare släppta versioner.
Personligen fylls jag av ett lyckorus som varar genom de fem nivåerna. Spelet är i kortaste laget, men trots det så lägger du inte ifrån dig det efter din första genomspelning. Nya svårighetsgrader väntar och man vill inget hellre än att ge den coola tågloks-bossen på nöten igen. ”Gunman Clive” är en stor liten sensation, värd långt mer än de 20 kronor spelet kostar.

Jens Höglin

Inte världens starkaste Pippi-spel

Pippi3DS

Sommaren 2012 släppte Pan Vision efterlängtade ”Pippi Långstrump”, utvecklat av Ravn Studios, till Nintendo DS. Även om jag inte föll pladask för spelet, där du sakletar för att hjälpa Pippis vänner, så kunde jag inte undgå att undra hur spelet hade gjort sig på häftiga 3DS istället.
Nu vet jag, för spelet har omarbetats och nysläppts med tredimensionell grafik och högre upplösning, vilket gör upplevelsen mycket trevligare.
Däremot är upplägget sig likt, även om man stuvat om lite i handlingen. Det går fortfarande ut på att leta efter de saker man blir bedd att hitta plus att man springer hinderbanor och leker lekar för variationens skull.
Och man vill ju verkligen gilla Pippi, särskilt med den nya läckra grafiken, men tyvärr känns det inte som att man når ända fram.
De allra yngsta spelarna kan säkert nöja sig med de enkla uppdragen, men de (under 7 år) ska ju enligt Nintendo inte använda 3D-effekten för ögonens skull.
Därför blir Pippi-spelets andra försök inte mer än ett ganska bra spel, trots att grafiken gör det hela mycket trevligare att titta på.

Jens Höglin

En familjevänlig svensk nintendoblogg

My Nintendo News

Nintendo Switch news

My Nintendo Dimension

It'saa so nice!!

sanslös

revolutionen kräver bara att ni inte åker hem

Retro Video Gaming

Atari, Sega, Nintendo & Famicom reviews, videos, cover art and more!

NintendoBloggen

Den ultimata guiden till allting Nintendo

GamingGrannar

Grannarna DAVE, EKKen & hiro bloggar om TV-Spel

SpeLinnea

Världen genom fyrkantiga ögon

SpelLäraren

En blog för dig som lärare eller förälder som vill veta mer om vad barn och ungdomar spelar för spel eller är nyfiken på gamification

PappaPlay

Hem till Mamma Pappa Spel!