Etikettarkiv: Tri-Force

Hyrule Warriors – som en actionorienterad greatest hits-samling för Zelda-fans

Nintendofarsan har varit skeptisk på förhand.
Men med öga för detaljer, hejdlös action och massor av referenser till Nintendos klassiska spelserie vinner Hyrule Warriors över skeptikerna på sin sida.
Man kan kalla det en greatest hits-samling för Zelda-fans.

Det ska sägas på en gång.  Jag har varit skeptisk till Hyrule Warriors från dagen det utannonserades. Spelet bygger, som du säkert redan vet, på en mix mellan Koei Tecmos Dynasty Warriors – en serie som är omåttligt populär i Japan, men som aldrig gått hem här i väst. Jag har testat några spel i serien, men snabbt blivit trött på de eviga historiska fältslagen.

Hyrule Warriors är i mångt och mycket just ett Dynasty Warriors i The Legend of Zelda-kostym. Dessutom har man valt att inte placera spelet i någon av Zelda-seriens olika tidslinjer, vilket också kan kännas som en dödssynd bland de renläriga die hard-fansen.

Döm därför om min förvåning när jag, ganska omgående, charmas av spelet.

Hyrule-Warriors-Battle-5

Det är nämligen uppenbart att man tittat noga på och inspirerats av Nintendos klassiska serie och späckat spelet med referenser från olika klassiska episoder. Och det är antagligen det som suger in mig i ett upplägg jag annars aldrig fastnat för.

Storyn är ganska enkel, Hyrule attackeras av onda krafter och prinsessan Zelda blir än en gång kidnappad och bortförd. Ett fullskaligt krig bryter ut där Link, Sheik och Impa rycker ut för att rädda sin regent. Det visar sig snart att det är den onda trollkvinnan Cia som ligger bakom det hela och i släptåg har hon flera av Links ärkefiender från olika Zelda-spel. Snart börjar en katt och råtta-lek i olika epoker av historien om den legendariske hjälten.

Varje bana består av en karta, med olika uppdragsmål. Det kan vara att vinna över fiendens trupper eller finna ett visst föremål. Som hjälte ska man försöka erövra fiendens baser på kartan och se till att ens eget bo eller allierade överlever. Det gäller också ofta att ta hjälp av karaktärer som Fe-drottningen eller svärdsgudinnan Fi. Och allteftersom historien fortskrider så låser du upp nya bekanta karaktärer, trevligt nog en ganska jämställd skara då många är kvinnor.

Du fightas och uppgraderar dina krigare med nya vapen och förmågor. Att slåss är enkelt mot spelets fotsoldater, men det är bossfajterna som är spelets trumfkort och de flesta av dem bjuder på ”kära” återseenden från spel som Ocarina of Time, Twilight Princess och The Skyward Sword.

hyrule3

Trots att vissa delar av spelet är ganska enformiga så lyfter bossfajterna och spelets taktiska inslag (du måste hela tiden vara beredd att rycka ut för att hjälpa dina olika fästen och allierade) spelandet. Och jag kommer på mig själv med att tänka att spelet faktiskt känns som en frisk fläkt, trots sitt solklara fokus på action och avsaknad av seriens obligatoriska problemlösning.

Igenkännandet av miljöer och karaktärer är också en faktor som gör att man tar spelet till sitt hjärta. Det känns lite som en actionorienterad Best of Zelda-samling, vilket gör att man köper mixen av händelser från olika spel och tidsepoker.

hyrule1

Det finns några mindre klagomål. Grafiken når inte upp till Nintendos vanliga standard. Det är främst miljöerna som känns lite gråmurriga, kanske beroende på myllret av stridande på slagfälten. Kampanjen är i kortaste laget (dryga sex timmar), men då finns roliga Adventure mode som bygger på utforskande av kartan i det första Legend of Zelda för ytterligare mervärde. Jag har också lite svårt att ta Koei Tecmos väl dokumenterade vurm för att framställa kvinnor som bystdrottningar, vilket känns lite dammigt.

Sen kanske vissa kan knorra över bristen på onlineläge, men jag nöjer mig gott med att spela co-op, med en spelare som tittar på teven och en på gamepadens skärm. Jag har personligen aldrig varit något fan av onlinespel.

hyrule2

Jag tycker, trots min inledande skepsis, att Hyrule Warriors är riktigt underhållande och ett måste för varje Zelda-fantast. Det är långt ifrån ett fullödigt Zelda-spel, men som lättsmält actionspel (med oväntat djup och många extrafunktioner) är det mycket roligare än jag kunnat föreställa mig. Och när Nintendo så uppenbart har bidragit med massor av välkända detaljer och karaktärer så blir det nästan lite som att inbjuda till en Zelda-trivia i spelbar form. Riktigt kul. Faktiskt.

Jens Höglin

Läcker unboxing-video visar innehållet i Hyrule Warriors Treasure Box

Nintendobloggaren NintenDaan har lyckats lägga vantarna på den exklusiva specialutgåvan Hyrule Warriors Treasure Box och visar upp hela härligheten i en unboxing-video. Den redan visade halsduken, Triforce-klockan, skattkistan och en underbart illustrerad bok torde vara tillräckligt för att få alla Zelda-frälsta att börja dregla. Själv kortslöt jag nästan datorn alldeles nyss….

Jag är osäker på huruvida Treasure Box kommer släppas i Sverige, men håller naturligtvis tummarna.

Nintendo prisade för årets familje- och bärbara spel vid DICE-galan

För 16 året i rad delade Academy of Interactive Arts & Science ut DICE-priset (förkortningen står för design, innovation, kommunikation och underhållning, fast på engelska) till det föregående årets bästa och mest banbrytande spel.

Och Nintendo knep naturligtvis ett par priser.
I den bärbara kategorin vann, föga förvånande, mästerverket ”The Legend of Zelda: A Link Between Worlds”. Roligt att notera är att övriga nominerade var Nintendospelen ”Fire Emblem: Awakening”, ”Luigi’s Mansion 2: Dark Moon” och ”Pokemon X&Y”. Det var bara Media Molecules Ps Vita-spel ”Tearaway” som inte var utvecklat av Mariofabriken.
Priset för årets familjespel tilldelades ”Super Mario 3D World”, som konkurrerade med ”Disney Infinity”, ”LEGO Marvel Super Heroes”, ”Rayman Legends” och ”Skylanders Swapforce”.

A-Link-Between-Worlds